Selen är ett livsnödvändigt, essentiellt grundämne för djur och människor men inte för växter. Det selen som kroppen behöver är viktigt att vi får i oss via födan eller om det inte räcker, som extra tillskott.
Fördelningen av selen i världen är mycket ojämn och Sverige har bland de lägsta halterna. Intensiv odling, tungmetallnedfall och markförsurning har visat sig ytterligare försämrat situationen.
Andra länder som haft låga halter har vidtagit åtgärder för att höja befolkningens selenintag. För att nämna några så har vi Nya Zealand som importerar selenrikt Australiskt vete, Finland har blandat selen i konstgödseln och i delar av Kina ges natriumselenit som kosttillskott.
I Sverige får man via födan normalt i sig 1/3 – 1/2 av rekommenderat dagligt intag (RDA). RDA anges till 70 mikrogram/dag för en vuxen man och 55 för kvinnor (Barn l-3 år 20 mikrogram, beräknat på kroppsvikten).
RDA är ett genomsnittsvärde och innebär att det kan finnas personer som har avsevärt större behov, men även personer som kan klara sig med mindre utan att få bristsymtom. Endast du själv kan avgöra vart du hör. Med tanke på de låga nivåer som finns i våra jordar så kan en extra tillförsel av 200 mikrogram inte innebära några hälsorisker.
Det finns två huvudgrupper selenpreparat: oorganiskt selen och organiskt bundet selen. Veterinärmedicinen använder oorganiskt selen (natriumselenit). Det selen som du får i dig via födan utgörs till stor del av organiskt selen som du får i dig via grönsaker. Ute i handeln kan du finna både organiskt och oorganiskt selen. Det organiska utgörs vanligen av selenmetionin från jäst som odlats med selentillförsel.